I veckans avsnitt diskuterar vi den gånga UFC315, Belal Muhammad vs Jack Della Maddalena. Vi tar även en smygtitt på kommande CJI2 och funderar på vad vi kan förvänta oss.

I veckans avsnitt av Handgemäng tar vi oss an den gångna helgens UFC Fight Night – ett kort fyllt av både snedsteg och stjärnögonblick. Vi inleder med att analysera det som kanske var kvällens minst minnesvärda match mellan Thomas Petersen och Don'Tale Mayes, men hittar oväntade guldkorn i form av civilpoliser och "Rush Hour"-referenser. När Gaston gör entré får vi varma Disney-nostalgi – men nostalgi räcker inte alltid för att undvika en hård sågning.

Vi tar oss vidare till huvudkortet som bjöd på rejäl underhållning. Vi imponeras ordentligt av Mason Jones som gör det omöjliga och går in och utbyter hårda slag i fickan med Jeremy Stephens. Har han en ljus framtid i UFC eller är det snarare Stephens som är passé? Vi konstaterar att Serhiy Sidey får jobbet gjort och att kritiken på nätet mot Daniel Marcos var befogad.

Därefter gör vi en rejäl djupdykning i vad vi skulle säga var kvällens riktiga main event. Reinier de Ridder chockerar världen och kör totalt över det lovande stjärnskottet Bo Nickal. Helt plötsligt har vi en ny stjärna i startgroparna vilket får konspirationer och vilda teorier att hagla i studion.

Trotts Cory Sandhagens trygga och snygga vinst mot Figueiredo så drar han fortfarande inte jämt med Handgemäng och jämför med Neil deGrass Tyson

I detta avsnitt av Handgemäng gräver vi ner oss i helgens UFC Fight Night – ett kort som på förhand såg ganska blekt ut, men som i efterhand bjöd på en överraskande fartfylld och underhållande gala. Vi pratar om hur den lovande talangen Malcolm Wellmaker fortsätter sin obesegrade resa och bjuder på en av årets mest bisarra knockouter – en riktig "Looney Tunes"-inspirerad sekvens som måste ses för att förstås.

Men det är inte bara glädje i detta avsnitt. Med tårar i ögonen blickar vi tillbaka på flera av våra Handgemäng-favoriter som fått se sig besegrade. Vår danske hjälte Nicolas Dalby går på en brutal faceplant-förlust – var detta hans sista framträdande i oktagonen? Eller var det kanske Randy Browns stora breakout som vi bevittnade? När en dörr stängs öppnas som bekant en annan.

Vi hinner också sörja Giga Chikadzes tunga förlust och kan inte låta bli att beklaga att han aldrig använt det perfekta smeknamnet Giga “Chad" – en förlorad möjlighet av stora proportioner.

Dessutom får Anthony Smith en ordentlig sågning. I klassisk "Lionheart"-stil ser han ut att mest bara överleva snarare än försöka vinna, innan han lämnar handskarna i buren efter vad som känns som världshistoriens längsta MMA-karriär. UFC ger honom ett fint avsked – men vi frågar oss: förtjänar Smith verkligen att nämnas i samma kategori som sportens största namn?

Slutligen bryter vi ner huvudmatchen mellan Ian Garry och Carlos Prates – en fight som mycket väl kan vara en av årets bästa. Var detta en stilistisk mardröm för Prates? Är Garry på väg mot superstjärnestatus? Och borde egentligen den sista ronden alltid väga tyngre i domarnas ögon?