Showing results by publisher "Saga Egmont" in True Crime

Tidigt på morgonen söndagen den 2 september fann man på en bakgård på Vesterbro i Köpenhamn ett lemlästat lik av en ung man. Vem var han och varifrån kom han? Förelåg det ett brott - kanske ett sexualbrott, kanske en likvidering? Eller kunde det vara ett olycksfall? Redan några timmar efter fyndet blev liket identifierat och den fortsatta utredningen avslöjade att det var fråga om en ovanligt bestialisk förbrytelse ... I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Den tionde september 2003 knivhöggs utrikesminister Anna Lindh på varuhuset NK i Stockholm. Gärningsmannen försvann från platsen. Polisutredningen som följde blev hårt bevakad och många tvivlade på polisens förmåga att klara upp mordet. Arbetet leddes av Leif Jennekvist. Det här är hans berättelse om en polisutredning som involverade flera hundra poliser och civilanställda. "När jag på väg tillbaka till mitt tjänsterum skulle passera den stora entréhallens övre plan kände jag en klump i magen, ett starkt vemod, en sorg.

Tre dånande pistolskott som avlossades i snabb följd och som följdes av ytterligare ett efter en kort paus satte stopp för idyllen i Höjbjerg, ett mondänt förstadskvarter i Århus. De första skotten dödade 43-åriga fru Ulla Jensen och det fjärde skottet sårade hennes 51-åriga hemhjälp, fru Petersen, allvarligt. Detta utgjorde upptakten till en av de största och mest omfattande utredningar i Århuspolisens histo­ria. Ungefär 18 000 personer förhördes och tips från allmänheten strömmade in.

Den 14 april 1978 mot kvällningen slutade den 34-årige kyrkogårdsträdgårdsmästaren Karl Jensen i den gamla gränsstaden Christiansfeld sitt arbete på kyrkogårdskontoret och begav sig till sitt hem. Under den följande natten anmälde han till polisen att han funnit sin unga hustru, Dorthe, hängande död i deras gemensamma hem. Uppenbarligen hade hon begått självmord. Men polisen var inte övertygad.

Pedofilärenden och sexualbrott mot barn är för det mesta mycket komplicerade att utreda - och det av flera skäl, pedofiler är mycket medvetna om att de betraktas som avskyvärda och därför skräckslagna inför risken att avslöjas. I det här fallet, då en omfattande pedofilkedja sprängdes, fick polisen ovärderlig hjälp av en person, som själv ingick i en internationell pedofilkedja. Han valde att agera som informatör och avslöjade på så vis inte bara sig själv utan också hela kedjan.

En maskerad man. Eller en fyrabarnsmamma. Vem var mördaren? Klockan 02.43 fredagen den 1 december 2006 tog nödcentralen i Satakunta emot en anmälan om ett grovt våldsbrott som skett i Vanhakylä i Ulvsby. Enlig den som ringde, familjens mor, den 41-åriga Anneli Auer, hade en cirka 180 centimeter lång rätt kraftig man i 30-40 årsåldern med runt ansikte trängt sig in genom terrassdörren i familjens villa som låg på Tähtisentie 54. Mannen var klädd i åtsittande mörka kläder och hade delvis maskerat ansiktet.

Thomas Philipson är sonen i en finansfamilj som är verksam inom bilbranschen. Den 7 mars 1980 blir han kidnappad utanför sin bostad, genom våld lyckas kidnapparna tvinga in Thomas i en buss som stått parkerad utanför porten, han förblindas när de sprejar ammoniak i hans ansikte, och har flera skador på huvudet. En av grannarna blir vittne till händelsen, och tar ett snabbt beslut att hoppa in i familjen Philipsons Mercedes som står väntandes lite längre bort.

En 13-årig somalisk flicka blir kvarhållen i sin pappas hemland, hon får inte åka därifrån. Hon blir könsstympad och pappan bestämmer att hon ska giftas bort mot sin vilja. Förtvivlad och panikslagen söker hon desperat efter en räddning. En somalisk journalist får reda på hennes elände och bestämmer sig för att hjälpa. Med hans hjälp lyckas flickan rymma till svenska ambassaden i Etiopien och därefter vidare till sin mamma i England. Detta är bakgrunden till den första domen i sitt slag sedan lagen om könsstympning kom år 1982.

Varje lördag hade samma rutin. Reima Kaipaimen öppnade själv sin guldsmedsbutik i Helsingfors. Hans fru anlände lite senare, för att betjäna de helgfirande kunder som besökte dem. Inte långt efter att butiken öppnats kom en ung man in över tröskeln. Han var klädd i udda kläder, och såg en aning ovårdad ut. Han såg en aning bekant ut, men Reima var ändå säker på att de aldrig träffats innan. Följande måndagsmorgon dyker den unga mannen upp i butiken igen. Han stannar en längre stund, och undersöker varje föremål i butiken noga.

Det är en varm försommarnatt i maj när småstadens centrum förvandlats till ett inferno. Skotten som sköts i Hyvinge avslutade två unga personers liv och förändrade otaliga andras för alltid. Den första polispatrullen som kommer till platsen rycker in för att skydda civilpersoner på platsen och hamnar själva i skottlinjen. Gärningsmannen visade sig vara en 18-årig pojke från orten som genomförde blodsdådet med sin fars gevär. Motivet för morden? En förlorad brottningsmatch.

En varm augustisöndag 1989 försvinner läkaren Andrew Kulanga från sitt hem i Finland. Det tar flera dagar innan han anmäls försvunnen, eftersom hans fru Rita berättar för familjens vänner att han återvänt till landet där han fötts, Sri Lanka, på grund av oroligheter i landet. Efter en tid meddelar Rita att hon fått ett telefonsamtal från Sri Lanka, som informerade henne om makens död. Polisen anar dock oråd, och Rita går snart från att vara vittne till misstänkt i makens försvinnande.

1977 är det år som kommer att gå till historien som ett av det terrordrabbade Västtysklands mest händelsemättade under hela efterkrigstiden. Under året tvingades myndigheter och allmänhet notera en kedja av dramatiska skeenden: utpressning, kidnappning, flygplanskapning och mord. Men det på sikt mest betydelsefulla inslaget under 1977 måste ändå sägas vara upplösningen och "resultatet" av Västtysklands hittills mest utdragna kidnappningsdrama, Schleyer-fallet.

Mordbränderna i Hallabro inom Ronneby polisdistrikt hade pågått i ett par decennier. Varför kunde inte polisen sätta stopp för vansinnesdåden? frågade sig folk, som aldrig tycktes få lugn i bygden. Till saken hörde att polisen hade små spaningsresurser. Deltidsbrandkåren hade dock varit väl sammansatt med full bemanningsstyrka sedan årtionden. Detta som en följd av den mängd misstänkt anlagda bränder som förövats under 1960-1970-talen.

Detta är historien om ett mord som aldrig klarades upp och som mänskligt att döma heller aldrig kan bevisas. Man hittade nämligen inte något lik. Mordet -- det var nämligen mord med till visshet gränsande sannolikhet -- väckte stort uppseende när det förövades år 1814 och det blev samtalsämne i hela Norge under många år därefter. Ett av skälen till uppseendet var att de inblandade tillhörde personer högt upp på den sociala rangskalan.

Ett samtal kommer in till polisens ledningscentral i Göteborg. Uppringaren berättar att en man, blodig och svårt misshandlad, står på hans trapp och är i akut behov av hjälp. När polisen kommer dit möts de av en makaber syn. Blod täcker varje yta av huset, tillhörande den misshandlade mannen och hans vän. På övervåningen hittar de mannens fru på köksgolvet, bakbunden och bara minuter från döden.

Den 8 oktober 1888 skriver Sydsvenska Dagbladet om Elisabeth Stride - en av de stackars kvinnor som i Whitechapel fallit offer för den fruktade Jack the Ripper. Men det som skiljer henne från de andra kvinnorna är att hon är född Elisabeth Gustafson i Torslanda församling. En svensk kvinna från Hisingen som slutat sina dagar som prostituerad i den brittiska huvudstaden. Hur hamnade hon där? Och hur kommer det sig att hon kunde tala yiddish? Petronella Simonsbacka skriver om ett tragiskt människoöde under senare hälften av 1800-talet.

Maud Johansson är mördad. Det är ingen ovanlig utredning, polisen får ofta mordfall som berör narkotikakretsar. Trots detta har det blivit ett ovanligt långt ärende med många vändningar, och de tillsatta utredarna inser att de måste ta in hjälp utifrån sin egen enhet. Specialisterna från rikskriminalen kallas in. Med en okonventionell arbetsmetod kan de därigenom få fram avgörande bevisning för att försöka fälla en mördare. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Kroppen hittades av två boende i huset. I passagen till husets garage låg hon, med kläderna i oordning och ett knivskaft utstickande ur bröstet. När poliserna anlände några minuter senare kunde förvånat konstatera att det inte fanns något blod runt knivsåret, av någon anledning hade hon knivhuggits efter sin död. Gärningsmannen kan snart gripas, men hur kvinnan dog förblir ett mysterium för polisen, som får sätta sina bästa förhörsledare på fallet.

Denna julinatt 1971 var ovanligt vacker, fullmånen var bländande, det var tyst ute på den norska landsbygden och en behaglig värme låg över landskapet. Arne Rud hade svårt att sova, och bestämde sig för att ta en tur med sin bil genom den stjärnklara natten. Han kör runt planlöst när han hittar något som kommer att leda till en av de mest resurskrävande och komplicerade utredningarna i norsk kriminalhistoria.

Söndagen den 27 oktober 1991 omkring klockan 18.10 berövades taxiägaren Dusanka Petrén livet av två ynglingar från Kalmartrakten. Den resa, som beställdes av Strand hotell i Stockholm genom en så kallad trottoarraggning kom att bli hennes sista körning. Vid en ensligt belägen småbåtshamn nära Lotteräng, ungefär en mil från Vaxholm, dog Dusanka Petrén en kvalfull död. Polisarbetet blev både utdraget och på många sätt besvärligt samtidigt som det under spaningsarbetet framkom en rad förbryllande uppgifter.