Showing results for "Sven Hassel" in War & Military

Convicted of deserting the German army, Sven Hassel is sent to a penal regiment on the Russian Front. He and his comrades are regarded as expendable, cannon fodder in the battle against the implacable Red Army. Outnumbered and outgunned, they fight their way across the frozen steppe.... This iconic anti-war novel is a testament to the atrocities suffered by the lone soldier in the fight for survival. Sven Hassel's unflinching narrative is based on his own experiences in the German Army.

It feels as if the entire area is blown up. A long rumbling explosion shakes the German position. Then an infernal scream sounds. Through flashes of fire, they see Tiny's huge silhouette with the light grey bowler on his head. He is standing by the end of the enemy trench with his machine gun resting on his hip. The tracer streak projectiles shoot out of the muzzle. Bewildered shapes flee in panic. - What a bunch of devils, the Russian lieutenant exclaims in admiration.

We hear the crawlers closing in. A T-34. They must have seen us, Tiny whispers. - Stay low until it is right here, then we run! The horrible clattering of the crawler comes closer and closer. I know this fear, creeping up the spine. It will mean certain death if they run just one second too soon. How we get up, I don't know, the legs move automatically. The tank wiggles over the hole and crushes everything in it. Then it rumbles on.

Stationed on the Russian Front and now equipped with armoured vehicles, Sven Hassel and his comrades from the 27th Penal Regiment fight on remorselessly... All of them should be dead: Life expectancy on the Russian Front is measured in weeks. But Sven, Porta, Tiny and The Legionnaire fight to the end, not for Germany, not for Hitler, but for survival. Wheels of Terror is a sobering depiction of war's brutalities, and the violence and inhumanity that the history books leave out.

Bloody partisan fights rage in the Balkans. Grenades rain down over the streets. From the rooftops, a heavy machinegun fire strikes down on the hunting battalion. Moaning, the injured soldiers crawl for cover. Molotov cocktails explode with hollow roars, and the burning liquid splash up on humans and materiel. - Partisan, the major stutters terrified and jumps off the vehicle. Porta salutes him with an idiotic smile. - Reporting to the Major that they will probably make it hot for us!

Heide wails, jumps up and lands on the other side of the trench, where he slides through the mud like a bulldozer. Our tank starts backing up in full speed. Porta has clearly also spotted the madness lying ahead in wait of spreading death and mutilation. Nothing travels as fast as the rumor that the front troops have hit the dreaded mines. Suddenly everything goes quiet. Even the heavy Maxim gun stops. Everyone holds their breath and waits for the mine to go off.

Det går rykten om att vi ska till Warszawa. Där lär fan vara lös. Heide, som alltid vet besked, påstår att tusentals engelska fallskärmsjägare har kastats ner där och att polska soldater strömmar dit från skogarna. Hela Himmlers SS-Dirlewangerdivision skall ha slaktats på en enda natt. Det sista tror vi gärna på, för det stämmer med våra önskningar. SS-Brigadeführer doktor Dirlewanger är nog den mest hatade mannen i hela Östeuropa.

Es scheint, als ob der ganze Boden in die Luft fliegt. Eine lange dröhnende Explosion erschüttert die deutschen Linien. Dann hört man einen höllischen Schrei. Durch die Feuerblitze ist die enorme Silhouette von Wolfgang Creutzfeldt mit der grauen Melone auf dem Kopf zu sehen. Er steht am Ende des feindlichen Grabens mit dem Maschinengewehr gegen die Hüfte gepresst. Aus dem Gewehrlauf werden die Lichtwege der Projektile gespuckt. Verwirrte Schattenbilder fliehen in Panik. - "Die sind ja wie der Teufel selbst!", ruft der russische Leutnant bewundernd aus.

SS-Generalens visselpipa ljuder. Ett helvetes larm bryter lös. Projektiler yr in bland de vitklädda gestalterna. "Fältväbel Beier!" kommenderar löjtnanten. "Ni arbetar er in i skogen med er pluton. Vi ger er betäckning." "Alltid vi! " knotar Porta. "Varför ska vi ensamma vinna Adolfs segerrika återtåg? Hela kriget skulle gå på tok om inte vi fanns. Det är ingen av oss som tvivlar på att vi har förlorat kriget. Men ingen talar om att ge upp. I all sin uselhet är livet för dyrbart för oss."

Plötsligt exploderar en signalraket på andra sidan berget, men knallen från explosionen når inte ner till det ramponerade tåget. - Det är inte bara för att njuta av åsynen som de avfyrar en sån där raket, mumlar Lillebror. De ger sig inte förrän vårt tåg är utspritt över hela Strumadalen. - Jag föreslår att vi sticker innan partisanerna kommer tillbaka, säger Porta. Vi har egentligen inget att tala med dem om. - Vansinnigt, det är fanflykt, hörs en skräckslagen röst.

- Krigsrätten står alltid redo att ta emot dig i det här kriget, säger Gregor. Om det inte smäller hamnar vi inför krigsrätt. - Och om det smäller och Ivan får tag i oss hamnar vi inför en annan krigsrätt, ler Porta. - Man ska inte tänka så mycket, håll i järnhatten, snart smäller det, gastar Lillebror. Långt uppe i norr, mellan Sala och Murmansk, opererar 27e pansarstraff-regementets 5e kompani som fjärrstridspartisaner bakom de ryska linjerna. Deras uppgift är att spränga broar och fördämningar.

GPU-fängelset ligger som ett ohyggligt hot på toppen av en höjd och allt som oftast försvinner det i snöyran. Ryssarna är där och har befäst det. Plötsligt låter det som om något kommer nerramlande genom ett stort rör, följt av ett åskdunder. Snön sprutar upp i kaskader framför oss. Det här gillas inte, protesterar Porta nerifrån sin snögrop. Det var ju vi som skulle skjuta med mörsare och inte kollegorna på andra sidan. Alltid ska de bryta mot överenskomna regler!

Les luttes sanglantes des partisans se font entendre dans les Balkans. Une pluie de grenades à main tombe sur la rue. Des feux de mitraille tombent, depuis les toits, sur le bataillon de chasseurs. Les soldats gémissants se traînent à la recherche d'un refuge. Des cocktails Molotov explosent en provocant des cavités énormes et le liquide incendié tombe sur les humains et le matériel. - Partisans, bafouille le commandant épouvanté et il saute du véhicule. Porta salue et sourit, en faisant l'idiot. - Je vais informer le Commandant qu'on nous attend pour la fête !

La rumeur court que nous allons être transférés à Varsovie. Heide, qui est toujours bien informé, affirme que là-bas c'est un enfer. Il parle d'une retraite des Allemands sur le front est. Des milliers de parachutistes britanniques ont débarqué et des vagues de soldats polonais sortent des forêts. Mais l'armée polonaise est déjà condamnée à mort. Pas seulement par le Reichsführer Himmler à Berlin, mais aussi par le Maréchal Staline. Les nationalistes polonais demandent, en vain, de l'aide à l'Armée rouge.

Het regiment rukt opnieuw op tegen het Rode Leger onder de nietsontziende aanvoering van hun krankzinnige legerleiding. De oorlog is zijn laatste fase ingegaan en de moraal in het Duitse leger is tot een dieptepunt gedaald. Maar voor het strafregiment van de hoofdpersonen is deserteren geen optie. Zij moeten doorvechten tot de laatste snik, aan het gevaarlijkste front van Europa.

Está congelando a -38oC. Stalingrado, inverno de 1942-1943. Um vento frio varre as planícies, jogando cristais de gelo em nossos rostos. Estamos marchando por milhares de corpos congelados. Os generais da SS estão marchando na frente do comboio, silenciosos e distanciados. Notamos que o general da SS está bravo há um tempo, um fanático que quer morrer em batalha, levando consigo tantos quanto possível.

Os soldados do 27o batalhão dos punidos batem em retirada. Bombas aliadas estão espalhadas por cidades alemãs e estão sujeitas a uma terrível remoção. Os tanques se arrastam pela estepe russa durante um inverno brutal, em uma marcha mortal que não parece ter fim. Milhares de refugiados inundam as estradas. Os jatos de guerra russos voam baixo, como açougueiros, transformando a massa de refugiados em gritos aterrorizados atravessando os céus.

Um comando especial do regimento de criminosos, vestindo uniformes russos, tomam quatro tanques russos T-34. Reconhecimento remoto atrás das linhas russas no Cáucaso. O ano é 1942. Por horas a fio, os tanques passam em direção ao leste. Grupos russos os desafiam diversas vezes. Seguimos os soldados em sua luta desesperada para encontrar o caminho de volta para as linhas alemãs. As distâncias são enormes, os amigos são poucos e a morte sempre os persegue.

O som horrível das esteiras do tanque se aproxima mais e mais. Conheço este medo que sobe pela minha espinha. Certamente morreremos se começarmos a correr cedo demais. Não sei como nos levantamos, as pernas simplesmente começaram a se mover automaticamente. O tanque se move sobre o buraco, esmagando tudo e continuando seu caminho.

Porta lutte pour que le colossal char blindé reste entre la colonne des soldats. Un moment d'inattention et il aurait pu écraser la compagnie au complet. Une énorme boule de feu tombe juste devant le char, entre les sapins. Les soldats panzer plongent hors des blindés pour chercher refuge. Les yeux remplis de terreur et les cœurs battant à grands coups, ils attendent la mort, sous le soleil. Un mur de feu gigantesque s'érige vers le ciel. - Organes de Staline, murmure Heide craintif. Porta accélère le moteur.