Den 16 mars 1792 sköts Gustav III i samband med en maskeradbal på Operan i Stockholm. Bakom dådet låg en grupp konspiratörer och den som höll i pistolen var adelsmannen och militären Jacob Johan Anckarström.

Under flera år hade missnöjet med kungen ökat. Ett olagligt krig mot Ryssland och det faktum att Gustav III gjort sig i princip enväldig 1789 fick till slut bägaren att rinna över. De sammansvurna ville vrida klockan tillbaka och återinföra frihetstidens statsskick med en mycket svag kungamakt. För att detta skulle kunna förverkligas var det nödvändigt att kungen röjdes ur vägen.

Gustav III dog inte omedelbart utan avled i sårfeber knappt två veckor efter attentatet. Polismästaren Nils Henric Liljensparre lyckades snabbt spåra ut dem som låg bakom mordet och den 27 april fördes mördaren till avrättningsplatsen för att halshuggas. De övriga konspiratörerna fick behålla livet men gick olika öden till mötes.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om mordet på Gustav III. Vilka motiv låg bakom mordet? Vilka var konspiratörerna och varför fick samtliga utom Anckarström behålla livet?

På Livrustkammaren i Stockholm förvaras idag några kvarlevor från mordkvällen. Där finns mördarens vapen och ammunition i form av kulor, blybitar och tapetnubb, en kniv samt ett tygstycke fläckat med Gustav III blod. En makaber samling föremål som bidrar till att göra historien närvarande och verklig.

Bild: Anckarströms mask och mordvapnen, Livrustkammaren, Wikipedia, Public Domain, LSH 47763 (lm_t07962)

Lyssna också på Gustav III:s statsvälvning 1772 satte stopp för frihetstiden.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den moderna terrorismen såg dagens ljus under andra hälften av 1800-talet. Den var ett barn av det framväxande industrisamhället: av växande klassklyftor, våldsbejakande ideologier, sensationslystna medier – och svenskproducerad dynamit.

Mordet på den ryske tsaren Alexander II 1881 blev startskottet för den våg av politiskt motiverat våld som av många nutida historiker räknas som första guldåldern för den moderna terrorismen. Ingen gick säker för terroristernas blodtörst. De spektakulära våldsdåden – med hemmagjorda bomber, knivar och revolvrar – riktade sig både mot vanligt folk och samhällspyramidens toppskikt. Utgångspunkten var idén om ”dådets propaganda”. Bloddrypande illgärningar som skapade rubriker i pressen var enda sättet att väcka massorna och åstadkomma verklig samhällsförändring.

I dagens avsnitt av En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i den moderna terrorismens historiska tillblivelse. De börjar med mordet på Alexander II och följer terroristernas blodiga fotspår genom det sena 1800-talets europeiska historia: en nedblodad väg som slingrar genom det så kallade ”kungamordens decennium” fram till 1900-talets början och de ödesmättade skotten i Sarajevo.

Bild: Mordet på Alexander II av Gustav Broling, Wikipedia, Public Domain.

Litteraturtips

Mats Fridlund. ”Det nya gränsöverskridande våldet. Terroristen och den tidiga globaliseringen.” I Birgitta Svensson och Anna Wallette (red.) Individer i rörelse. Kulturhistoria i 1880-talets Sverige. Makadam, 2012.

Barbara Tuchman. The Proud Tower. A Portrait of the World Before the War, 1890 –1914. H Hamilton, 1966.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Frågan om svenska kärnvapen väcktes omedelbart efter andra världskriget. För försvaret var det angeläget att skaffa sig kunskap om hur man skulle kunna skydda sig mot denna typ av vapen men också undersöka möjligheten för Sverige att utveckla egna atombomber.

Tanken var att de civila och militära myndigheterna skulle samverka. Svenska uranfyndigheter skulle användas för att framställa kärnbränsle som sedan skulle kunna förvandlas till vapenplutonium.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om det svenska kärnvapenprogrammet. Vilka argument fanns det för ett anskaffande av svenska atombomber? Hur skulle de svenska kärnvapnen användas och vilka faktorer bidrog till att det svenska kärnvapenprogrammet aldrig förverkligades?

Inom försvaret var enigheten total om att svenska kärnvapen var en nödvändighet medan den politiska ledningen var mer splittrad i frågan. Man gav emellertid FOA tillåtelse att forska om atomvapen och många experter menar att Sverige mycket väl kunde ha haft egna atombomber i början av 1960-talet, givet att de nödvändiga politiska besluten fattats. Så blev emellertid inte fallet.

Det svenska kärnvapenprogrammet inleddes 1945 och avslutades officiellt 1972. Därefter fortsatte den så kallade skyddsforskningen men alla planer på att utveckla egna kärnvapen övergavs.

Bild: Robot 322 – en Saabkonstruerad försöksrobot som var tänkt att bära kärnvapen. Flygvapenmuseet.

Lyssna också på Atombomben som en fortsättning på det konventionella bombkriget

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Michail Gorbatjovs och Ronald Reagans toppmöten i slutet av 1980-talet bidrog i högsta grad till att det kalla kriget tog slut. Det som hände under dessa dramatiska år var lika oväntat som omvälvande. När de båda supermakternas ledare promenerade sida vid sida, glatt samspråkande, på Röda Torget i Moskva i slutet av maj 1988 var det tydligt att en ny epok i världshistorien stod för dörren. Årtionden av kallt krig med allt vad det innebar i form av konflikt och konfrontation hade ersatts av förhandlingar och samförstånd. Det var som om hela världen äntligen kunde dra en suck av lättnad.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Michail Gorbatjov, Ronald Reagan och de toppmöten som ledde till det kalla krigets slut. Vilka var huvudpersonerna? Varför började de förhandla och hur kom det sig att nedrustningssamtalen lyckades just då?

Under promenaden på Röda Torget frågade en journalist den amerikanske presidenten om han fortfarande ansåg att Sovjetunionen var ett ”ondskans imperium”. Det var en anspelning på ett tal som presidenten hållit 1983. Reagan svarade med ett leende på läpparna: ”Nej, det var i en annan tid."

Bild: President Ronald Reagan och den sovjetiske generalsekreteraren Gorbatjov träffas i Hofdi House under toppmötet i Reykjavik Island, 1986-11-10, Reagan White House Photographs, 1/20/1981 - 1/20/1989 Samling: White House Photographic Collection, 1/20/1981 - 1/20/1989 - https://catalog.archives.gov/id/75855083, Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Heta linjen – hela världens livlina under kalla kriget.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Giftmordsaffären eller l’affaire des poisons var en bisarr härva av giftmord, sex och ockultism som skakade Frankrike under åren 1676–1682. Den bottnade i nätverk av kloka gubbar och gummor som hjälpte Parisbor och hovdignitärer från Versailles med allehanda känsliga ärenden, gällande allt från kärleks- och potensproblem via förutsägelser av framtiden till fosterdrivning och regelrätta mord.

Rykten om detta ljusskygga nätverk florerade i Paris i mitten av 1670-talet då huvudstaden drabbades av ett antal uppmärksammade giftmord. Det var solkungen själv, Ludvig XIV, som beordrade chefen för den nyupprättade säkerhetspolisen att gå till botten med uppgifterna.

Efter flera års övervakningsarbete lyckades polisen fånga en mångsidig barnmorska vid namn Catherine Monvoisin – också känd som La Voisin – som utgjorde ett slags samlingspunkt för den underjordiska handeln med gifter och ockulta tjänster. I hennes hem fann polisen ett omfattande lager med arsenik och andra, mer obskyra substanser som orm- och paddsekret, avklippta naglar och olika varianter av så kallad spansk fluga. La Voisin påstods även arrangera svarta mässor och som en av hennes kunder utpekades självaste madame de Montespan, Ludvig XIV:s officiella älskarinna.

I dagens avsnitt av En oväntad historia fördjupar sig historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson i denna sällsamma historia från Ludvig XIV:s Frankrike. Hur kom polisen på spåren av La Voisin och vem var hon egentligen? Vilka var hennes kunder? Och varför avslutades rättsprocessen i förtid, på order av Ludvig XIV själv?

Bild: Catherine Deshayes, "La Voisin", 1600-talstryck av hennes porträtt som hålls av en bevingad djävul Antoine Coypel - Den här filen kommer från Gallica Digital Library och är tillgänglig under det digitala ID:t btv1b8405424d/f1, Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Herrperukens historia – bland bigwigs och stångpiskor.

Litteraturtips

Andreas Marklund. Ludvig XIV. Historiska Media, 2022.

Anne Somerset. The Affair of the Poisons: Murder, Infanticide, and Satanism at the Court of Louis XIV. St. Martin's Press, 2003.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

På 200-talet f.v.t hade den ptolemaiska dynastin etablerat sig i Egypten och storstaden Alexandria. De nya grekiska härskarna behövde forma om kulturen och grunda nya samhällsinstitutioner för att legitimera sin makt. En av dessa institutioner var biblioteket i Alexandria.

Biblioteket i Alexandria var inte världens första bibliotek och heller inte det enda i världen vid tiden. Istället var det den uttalade ambitionen att samla all världens kunskap som gör biblioteket historiskt unikt. Så småningom upphör biblioteket att existera under mytomspunna omständigheter.

I detta avsnitt av En oväntad historia samtalar sommarvikarierna och historiepoddarna Aron Schuurman och Viktor Wallén om biblioteket i Alexandria, dess uppkomst, öde och legendariska arv. Vad hände egentligen med det spektakulära biblioteket? Och fick dess upphörande så allvarliga historiska och vetenskapliga konsekvenser som det ofta talas om?

Alexandria grundades av fältherren och erövraren Alexander den store på 300-talet f.v.t. Efter Alexanders död tog en av hans generaler, Ptolemaios, makten över Egypten. Under den ptolemaiska dynastin blev Alexandria en metropol och östra Medelhavsområdets centrum under den hellenistiska eran.

Biblioteket byggdes i de kungliga kvarteren, i anslutning till forskningscentret Museion. Biblioteket och Museion drog till sig intellektuella från hela Medelhavsvärlden för att bedriva forskning och föreläsa i Alexandria. Anställda forskare fick utöver lön också mat och husrum.

Under de sekler som Alexandria var ett intellektuellt världscentrum verkade många kända antika vetenskapspersoner där. Bland dessa finns matematikerna Arkimedes, Hypatia och Eratosthenes. Viktiga delar av den västerländska vetenskapshistorien har sin grund i upptäckter som gjordes i antikens Alexandria.

Efter romarrikets stora expansioner inleds bibliotekets förfall. Flertalet gånger under dess senare historia härjas biblioteket av bränder. Däremot är orsaken till det omfattande bibliotekets förfall mer komplext än så. Ett enskilt tillfälle där biblioteket tillintetgjordes i grunden är svårt att hitta.

Bild: Brand i Alexandrias bibliotek, målad av Ambrose Dudley, ca 1910. Publicerad i Hutchinsons Story of the Nations 1915. Wikipedia, Public Domain.

Lyssna också på Alexander den stores hybris och död (del 3)

Klippare: Aron Schuurman

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Francis Walsingham var den engelska jungfrudrottningen Elisabet I:s spionmästare. Han var from protestant och besatt av tanken att skydda drottningen och den engelska staten mot katolska ränker och sammansvärjningar.

Under andra hälften av 1500-talet skapade Walsingham vad som skulle kunna beskrivas som urfröet till den moderna brittiska säkerhetstjänsten. Enligt Elisabet fungerade han som den engelska kronans ”måne”, eftersom han kastade sitt kalla och obevekliga sken över skuggornas riken – och var utrustad med en förmåga att kunna urskönja ”intriger och faror i mörkret”.

I dagens avsnitt av En oväntad historia tittar historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson närmare på hemlig statlig övervakning och spionage under Elisabet I:s tid vid makten. De fokuserar på Walsingham och det finmaskiga nätverk av agenter, angivare, postspioner och kodknäckare som han byggde upp omkring drottningens person.

De tittar också närmare på några av de sammansvärjningar som Walsingham och hans lakejer lyckades förhindra. Framför allt ägnar de tid åt den så kallade Babingtonsammansvärjningen eller ”the Babington Plot”, som syftade till att återinföra katolicismen i England. För att uppnå detta planerade konspiratörerna att mörda drottning Elisabet och frita den fängslade skotska drottningen Maria Stuart – ”Mary Queen of Scots” – som därpå skulle placeras på den engelska tronen. Sammansvärjningen blev dock avslöjad av Walsinghams agenter och slutresultatet blev istället att Maria Stuart avrättades genom halshuggning för stämpling mot kronan.

Litteraturtips

Robert Hutchinson: Elizabeth’s Spy Master. Francis Walsingham and the Secret War that Saved England. London: Phoenix, 2006.

Andreas Marklund: Övervakningens historia. Från svarta kabinett till digital massövervakning, Historiska Media, 2020.

Bild: Sir Francis Walsingham porträtterad av John de Critz. Walsingham var huvudsekreterare till Elizabeth I, drottning av England. Mer allmänt känd som hennes spionmästare. Han avslöjade Francis Throckmortons och Anthony Babingtons intriger. Upptäckten av den senare ledde till avrättningen av den skotska drottningen Mary. Wikipedia, Public Domain.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I september år 9 stod ett stort slag i Teutoburgerskogen i nuvarande Tyskland. Tre romerska legioner lurades in i en fälla och förintades. Den täta skogen gjorde att romarna inte kunde slåss på det sätt som de var vana vid och därmed var de chanslösa när germanernas kastspjut började vina genom luften.

Bakom förräderiet låg en german i romersk tjänst vid namn Arminius, som av för oss okända skäl beslutat sig för att byta sida. Det romerska nederlaget kom att få stora konsekvenser. Rom övergav sina planer på erövringar på den östra sidan om Rhen, som kom att bli en starkt befäst gräns. Ännu idag är den en viktig kulturgräns. Väster om Rhen föredrar människorna att dricka vin medan den östra sidan består av öldrickare. Roms kejsare Augustus kunde aldrig förlika sig med det militära nederlaget. På sin dödsbädd lär han ha ropat: ”Quinctilius Varus, ge mig mina legioner tillbaka”.

I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om slaget vid Teutoburgerskogen år 9. Varför gick romarna i fällan? Hur kom det sig att de tre elitlegionerna besegrades och vad fick det romerska nederlaget för konsekvenser på kort och på lång sikt?

Slagfältet återfanns i slutet av 1980-talet då en amatörarkeolog påträffade tre romerska slungkulor av bly. Då förstod han att han hittat den plats där det klassiska slaget ägt rum.

Bild: Staty av Cheruscan Arminius i Teutoburgskogen nära staden Detmold, Tyskland. Canva Pro.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.